Svensk ordbok 2009, webbversion

slå u´t verb slog slagit, pres. slår slag·it1(råka) av­lägsna med slag el. kast e.d. Nollslå ut en tandslå ut ngtsedan ca 1430Själens tröstfornsv. sla ut 2breda eller veckla ut Nollslå ut håret○äv.sträcka ut slå ut med armarnaslå ut (med) ngtsedan 1484Josua bok, Domare boken3hälla ut Nollslå ut disk­vattnetslå ut ngtsedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråk4besegra och där­med eliminera från vidare tävlande spec. i boxningssammanhang men äv. all­männare arb.sport.ut­manaren slogs ut i an­dra rondenlaget slogs ut i kvarts­finalen○äv. bildligtslås ut från arbets­marknaden○spec. mil.en stor del av fiendens flyg­vapen slogs utslå ut ngn/ngt (ngnstans) (TID)sedan 1921efter eng. knock out med samma betydelse 5fördela ekon.slå ut kostnaderna på alla del­tagarnaslå ut ngt (på ngt/ngra)sedan 19316öppna sina knoppar om växt, blomma, blad o.d. bot.syrenerna hade slagit utslå utsedan 1662Subst.:vbid1-327178utslående, utslagning